Kap 5. Horsemanship från ryggen

 

Denna artikel är en fortsättning från del 1.

 

VÅRT VOKABULÄR

Det måste vara en skillnad på rätt och fel, lätt och svårt, svart och vitt. Ju större skillnad desto enklare för hästen att de den. För att ha kontroll behöver jag ha styrsignaler som hästen känner igen. Dessa styrsignaler ska inte kunna uppfattas som besvärliga av hästen.

 

Signaler och besvär

Jag delar upp hjälper i signal och besvär. En signal är den minsta, finaste hjälp jag kan tänka mig att hästen kan uppfatta. Hästen kan uppfatta mycket små signaler under förutsättning att han letar och lyssnar efter dem. Motivationen till att lyssna efter dessa är besvärligheter som ställer till problem för hästen.

 

Besvär är hjälper som är mer eller mindre besvärliga och hästen ska uppfatta dessa som onödiga. Han ska också förstå sambandet mellan signalen och besvärligheten. Upptäcker han signalen undviker han effektivt besväret, men det måste vara hans beslut, hans idé.

 

DIN IDÉ BETYDER MEST

En liknelse: Du står och väntar på bussen. Jämte dig finns en busskur. Någon med väldigt mycket inflytande vill ha dig att gå in i busskuren. Denne kan nu göra detta på några olika sätt:

 

1) Han kan skicka dit en man med pistol och hota dig till livet om du inte går in i kuren. Du skulle nu känna dig förtryckt och troligtvis böja smida hämnd planer.

 

2) Han kunde låta det stanna en buss och låta det välla ut 100 personer. Du skulle nu troligtvis också gå in i kuren för att inte bli i vägen. Det är inte säkert att du skulle gå in i kuren och du skulle troligtvis känna en viss irritation.

 

3) Han skulle kunna låta det blåsa in svarta moln på himlen. Du hade nog upptäckt molnen och fattat ett beslut själv om att gå in i kuren. Du hade inte känt dig förtryckt utan mentalt accepterat att det snart börjar regna. Hade du inte upptäckt molnen kunde han ha låtit det börja dugga lätt. Skulle du nu trotsa genom att stå kvar kunde han enkelt låtit det successivt gå över i ösregn. Skulle du trots ösregnet vägra hade han troligtvis bara behövs luta sig tillbaka och iaktta dig. Förr eller senare skulle du nog inse att det är fånigt att trotsa vädret och den enda som förlorar är ju du och dina kläder.

 

Låt oss nu tänka oss att denne man ville spela dig ytterligare ett spratt. Han vill nu att du ska springa in till staden utan buss. Uppsättningen blir en annan. Han tar bort busskuren innan du kommer dit. Naturligtvis skulle han kunna släppa ut en krokodil på vägen och du hade troligtvis börjat springa, men han vill att du ska mentalt acceptera idén och till och med känna dig stolt.

Han låter det börja regna igen. Du tittar dig snabbt om efter busskuren men ser ingen. Du läser närmare på tidtabellen och inser att du läst fel. Det kommer ingen buss. Du svär lite och börjar gå. Skulle du inse att det inte kommer att sluta regna hade du inte börjat springa. 10 km i ösregn gör dig blöt även om du springer.

 

Nu börjar denna vädergud spela ett spel med dig. Han låter det sluta regna och solen bryter igenom med varma strålar. Du tittar dig om igen och ser glad ut. Plötsligt börjar det regna igen. Du blir smått irriterad och går vidare. Så slutar det regna och kommer sol igen. Du stannar förvånat och tittar på himlen. Regnet börjar, du bestämmer dig för att igen men precis när du tar första steget slutar regnet. Du stannar upp, regnet börjar igen. Du tror inte det är sant men snart märker att du kan styra vädret!

 

Genom att stanna kan du få det att börja regna och genom att gå få det att sluta. Efter ett tag slutar det inte helt att regna när du går. Du stannar bestört och det börjar regna ännu mer. Du går snabbare iväg och det slutar. Efter ett tag kommer du på att om du springer slutar det regna! Väderguden tittar belåtet på när du springer och avbryter experimentet innan du tröttnar och kapitulerar för vätan. Nästa dag när du är ute ser du svarta moln tona upp sig. Du provar gårdagens teori och börjar gå fortare. Molnen försvinner! Du känner dig obeskrivligt nöjd med dig själv för du kan styra vädret! Naturligtvis är det väderguden som styr dig med så fina signaler att han inte behöver slösa en enda vattendroppe.

 

ALLA MÅL HAR DELMÅL

Med dessa principer klara ska jag nu beskriva ett typexempel. Uppgiften är att kunna styra hästen åt vänster. Målsättningen är att kunna styra honom med så små medel som möjligt. Nu gäller det att dela upp uppgiften i flera mindre delmål. Ju fler delmål desto kortare logiska samband. Hästen kommer kunna se sambandet lättare. Å andra sidan tar det längre tid så fler delmål än hästen behöver är onödigt. Det är hästen som avgör hur många som behövs.

 

Hur delar man upp en vänstersväng?

Låt oss dela upp en vänstersväng i mindre bitar. Vad behövs? Vad är den minsta vänstersväng hästen kan göra? Hästen gör en vänster sväng när han sätter ner ena frambenet till vänster om den raka linje han rört sig på. Hur mycket till vänster är inte viktigt men för att göra det lätt för honom sätter vi målet på en millimeter. I praktiken är det nog omöjligt för en människa att känna ifall hästen sätter ena frambenet en millimeter till vänster, men gör det till målsättning i alla fall. Hur tidigt kan vi upptäcka svängen? Idealet borde vara att upptäcka svängen redan när tanken föds i hästens hjärna. Detta är nog också omöjligt men ändå en målsättning. Låt oss anta att den minsta vänstersväng hästen kan ta är när han precis har lyft ena frambenet för att snart sätta ner det en millimeter till vänster.

 

Börja med signalen, övergå till besvärligeter

Hur stor påverkan vill vi använda för att åstadkomma detta? Enligt principerna ovan ska påverkan inte vara besvärlig. Det ska snarare vara som när regnmolnen kom än när det började regna. Om vi använder en besvärlighet på hästen som signal kommer hästen inte att kunna undvika detta besvär hur han än gör.

 

Släpp besvärligheten!

När vi hittar det vi söker ska vi omedelbart släppa besvärligheten. Ju mer exakt vi släpper de sto snabbare kan hästen lära sig. Vilka signaler vi vill använda är en smaksak. Varje ryttare har sitt personliga sätt att rida. Det viktiga är att man har ett genomtänkt system att följa, så man kan göra samma sak varje gång.

 

SIGNALEN FÖR EN VÄSTERSVÄNG

Jag signalerar till hästen om en vänstersväng genom att flytta mim fokus åt vänster. Om jag flyttar fokus kommer mina ögon flyttas, min nacke vridas osv. Vad hästen än känner så kan han känna när jag flyttar min fokus åt vänster.

 

Timing igen - när händer det?

Det är viktigt att jag vet exakt vid vilken tidpunkt jag börjar signalera, annars är det svårt att svara hästen exakt. Det är också bra att ha som referens när man upprepar övningen. När jag lägger signalen letar jag efter delmålet. I detta fall det minimala steget åt vänster. Jag är ute efter att kunna flytta hästen minimalt åt vänster med en minimal hjälp. I slutändan vill jag naturligtvis ha en hel sväng och det kommer jag att få men jag har inte bråttom.

 

Vässa verktygen

Skulle jag vänta på större svar skulle jag tillslut få det men om jag låt säga fick ett stort steg åt vänster när jag signalerade, skulle jag troligtvis kunna få ett mindre steg om jag gav en lättare signal. Borde jag då inte med lite mer träning kunna få det stora steget med den lättare signalen? Så här kan man hålla på tills man når ytterligheten som är att be om ett minimalt steg med en minimal hjälp. Som regel kommer hästen snart att bli överambitiös och ge mig ett större steg än jag väntat mig. Jag kan då minska signalen ytterligare tills den är löjligt liten. Detta kallar jag att vässa ett verktyg. Ett verktyg jag senare ska använda i andra sammanhang. Ju vassare verktyg nu, desto lättare blir det att snida ett bra resultat senare.

 

Besvären

Hästen kommer med all säkerhet inte svänga vänster över huvud taget när jag ber om det de första gångerna. Han kommer inte ens vara medveten om att jag givit en signal. För att göra honom uppmärksam på detta kommer nu besvärligheterna in i bilden.

 

Besvärligheter har till syfte att ta bort hästens frihet. Jag vill helst inte att de ska vara direkt kopplade till mig utan snarare vara kopplade till hans handlande. Ser han kopplingen till mig kommer han att skylla besväret på mig och tycka mindre bra om mig. Ser han kopplingen till sitt handlande kommer han börja tänka för att bli av med besväret.

 

Om du, när väderguden lekte hade insett att det var en individ som hällde vatten på dig hade du nog istället för att tänka, höttat med näven mot himlen. Tanken är att hästen som från början hade frihet, plötsligt blivit av med den. Han har fått en besvärlighet att handskas med. Om han anser att han kan leva med denna kommer den öka i intensitet ända tills han inte står ut längre.

Nu börjar hans hjärna snurra igång för att hitta ett sätt att komma undan och återfå friheten. Det är just i denna stund han lär sig något. Det gäller bara att se till så han snabbt kommer på lösningen. Han har som regel inte särskilt mycket tålamod utan ger snabbt upp.

 

Enkla lösningar

Lösningen måste vara så enkel att han klarar det inom denna tidsram. Ger han upp har jag på sätt och vis misslyckats och måste nu öka besväret ytterligare med risk för irritation. Bättre är att sänka kravet. Kraven ska höjas i takt med att han lär sig.

 

Gradvisa ökningar är viktigt

Första gradens besvärlighet för svängen är att jag lägger mitt högra ben mot hästens revben. Trycket ska vara successivt ökande, börja på noll och sluta på vad jag som ryttare anser vara lagom. Jag finner ingen anledning i att trycka så hårt jag kan med min skänkel. Det enda som kommer att hända är att jag tillslut får kramp i benet. Eftersom hästen inte flyttar sig vid ett lagom tryck vet han inte eller är inte tillräckligt motiverad till att flytta sig och problemet löser jag enklare med andra medel än ett hårt skänkeltryck. Detsamma gäller här sporrar eller sparkar. Jag vill bara använda en lugnt bentryck. Om jag inte får tillfredsställande resultat går jag istället över på nästa steg.

 

Andra gradens besvärlighet kommer i praktiken relativt simultant med skänkeltrycket, men jag vill ändå dela upp dem. Det är två olika grader av besvär och skall delas upp. Jag lägger min yttre tygel mot hästens hals. Tygeln kan inte orsaka större tryck mot halsen än vad den väger. Skulle jag sträcka ytter tygel har jag orsakat ett ologiskt tryck i bettet, så jag ser till att endast lägga tyngden mot halsen. Detta är inte mycket till besvär så jag går snabbt vidare på nästa. Jag antar nu naturligtvis att hästen inte svängde.

 

Tredje graden är inner tygel. Jag sitter nu med min fokus riktad åt vänster, mitt högra ben trycker, min högra tygel ligger mot halsen och nu börjar jag fiska upp även vänster tygel. Tygeln är naturligtvis från början slak eftersom jag vill ha markant skillnad frihet och be svär. Jag ökar trycket i tygeln enligt samma princip som benet. Jag ökar tills tygeln är sträckt, inte mer. Jag vill inte dra. Vad jag nu gjort är att jag har gjort anspråk på hästens nos. Att hästen flyttar sin nos åt vänster skulle man kunna anse vara grunden till att flytta benet. Så på sätt och vis har jag nu stött på ett annat delmål. Hästen har två utvägar. Antingen flyttar han benet eller så flyttar han nosen (eller helst både och). Att ge efter för bett och tygel är en annan grundläggande bit av ridträning som jag inte ska ta upp just nu. Kommer no sen kommer som regel benen strax efter. Men jag väntar ännu inte på benen ifall nosen kommer först, utan släpper istället all påverkan. Om inget händer går jag vidare på nästa steg.

 

Fjärde steget är rösten. Istället för att dra åt mig nosen med tygeln smackar jag med det numera välbekanta kyssljudet. Kyssljudet betyder som bekant uppmärksamhet och det är ofta det som fattas nu. Kyss rytmiskt för att ytterligare störa honom. Ett femte steg skulle nu kunna vara tiden. Jag väntar helt enkelt ut honom. Förr eller senare kommer han att svänga vänster. Om det beror på en slump, ett staket eller planering spelar ingen roll. När det händer släpps omedelbart all påverkan och även signalen på detta stadium.

 

Upprepning

Efter några sekunder upprepar jag proceduren igen. Ju längre jag behövt klättra på besvärlighets stegen desto snabbare upprepning. Om det berodde på en slump att han hamnade åt vänster vill jag snabbt återskapa den. En slump tio gånger av tio är ingen slump längre. Ju högre på stegen jag klättrar desto lägre krav ställer jag. Som nämnt tidigare måste jag anpassa kraven efter situationen. Att komma högt på stegen tyder antingen på en nonchalant häst eller en häst som inte ser eller förstår samband. Sänk kraven så är det lättare att förstå och mindre intressant att nonchalera.

 

Kan jag ändra riktningen med en grad bara genom att flytta blicken är det troligt att jag kan komma två grader genom att ta hjälp av benet. Efter ett tag kan jag flytta två grader enbart med blicken osv. Hästen kommer snart att bli intresserad av att förekomma mig. Han blir överambitiös och utvecklas. Det kommer att gå inflation i lätt het och han blir vad vi kallar en känslig häst. Motsatsen till detta är så kallade skänkeldöva hästar eller hästar som är hårda i munnen. I dessa fall har det gått andra vägen och blivit inflation i tolerans. Detta händer ofta här tiden för hjälpers start och slut blir fel. Ligger en hjälp kvar när hästen utför hjälpens syfte kommer intresset svalna och hästen lär sig leva med besväret. Ryttaren svara då med att öka besväret och karusellen är igång. Kom ihåg att hästen inte flyttar sig för benet bara för att han känner det. Han flyttar sig därför han vet att benet försvinner. Försvinner det inte slutar han snart flytta sig. Observera att när jag menar försvinna menar jag inte att benet ska försvinna helt ifrån hästens sida, utan bara återgå till neutral position. Noll bentryck är således neutralt hängande ben.

 

Lycka till!




Våra läsare har gett artikeln betyget 5,5 av 5.
116 har röstat hittils. Rösta du också!


Kommentera artikeln!


Copyright © RNIT Interactive 2005

Fakta om artikelskribent:


RNIT Interactive Artikeln är skriven av Robert Nilsson på RNIT Interactive.

Robert Nilsson har tidigare verkat som tränare och utbildningsansvarig på Jultorp Ranch under sju år.

RNIT Interactive arbetar med publiceringsverktyg, sökmotorvänlig design och Internet-marknadsföring. Ge vår sajt några minuters läsning så ska vi visa att Internet kan vara både en enkel och lönsam affär.

Fler artiklar skrivna av Robert Nilsson:


Kap 1. Det första mötet

(Läst 22064 gånger. Betygsatt till 5,4 av 295 läsare.


Kap 2. Om att ledas i grimskaft

(Läst 23721 gånger. Betygsatt till 5,5 av 222 läsare.


Kap 2. Cirkelträning med grimskaft

(Läst 17685 gånger. Betygsatt till 5,4 av 133 läsare.


Kap 3. Om syfte och metod med lösträning

(Läst 16458 gånger. Betygsatt till 5,4 av 97 läsare.


Kap 3. Rundkorallsarbete

(Läst 12953 gånger. Betygsatt till 5,5 av 107 läsare.


Kap 4. Hästar som är svårfångade

(Läst 30290 gånger. Betygsatt till 5,3 av 288 läsare.


Kap 5. Horsemanship från ryggen

(Läst 15905 gånger. Betygsatt till 5,1 av 85 läsare.


Kap 5. Horsemanship från ryggen del 2

(Läst 15642 gånger. Betygsatt till 5,5 av 116 läsare.


Westernridningens historia

(Läst 13346 gånger. Betygsatt till 4,9 av 108 läsare.


Visste du detta om hästar?

(Läst 35671 gånger. Betygsatt till 4,9 av 743 läsare.


Morganhästen

(Läst 16077 gånger. Betygsatt till 4,8 av 65 läsare.



Denna artikel är publicerad på http://western-ridning.com