Skickat: 21 Februari 2005 kl 12:50 | IP Loggad

Tjena cowboys
Jag är hoppryttare egentligen men har länge fascinerats av
westernridningen.
Hästar som går i form på lösa tyglar, så mycket bakbensaktivitet att
man kan göra slidestops, quarter hästar som ser ut som body builders
ungefär.
Det är fräckt tycker jag. Många hoppryttare rider i maneshe varje
dag, hästarna får gå i en liten sandhage eller inte komma ut över
huvud taget, anledningen: Man har för lite mark, vill inte att ens häst ska skada
sig eller för dyr häst. Vilket argument man än har tycker jag det är
löjligt och djurplågeri. Om Malin Baryards häst Butterfly Flip värde
runt 20 miljoner, går ute i gräshage, kan alla hästar göra det. Det är fruktansvärt att spärra in sin häst i en liten hage, när de är gjorda för att springa på stora fält med andra hästar.
I klassisk ridning är det även ofta hårda tag. Jag anser att om en häst kan känna en fluga som kryper på dens yttersta hår, kan man rida den utan sporrar, spö och skarpa bett. Har du fått hästen på din sida och fått den att förstå vad du vill kan du rida den med minimala hjälper.
Jag har hur som helst alltid tyckt att westernryttare haft en
naturlig och bra inställning till hästar och ett fantastiskt mjukt
ridsätt som jag tyckt att den klassiska ridningen ska eftersträva
mer. Men i sommars när var jag i Hjo och kollade på westerntävlingar
ändrades min uppfattning.
Ungar som tävlade i barrelracing ryckte, slet och bankade på sina
hästar, med långa sporrar och stångbett. Det var inte vackert och
inte ett dugg bättre än ponny hoppryttare i omhoppning och gymkhana.
Även vuxna behandlade sina hästar på ett sätt jag inte gillade att se
och hästarna som bodde där stod i minimala hagar var för sig. Det
fanns visserligen ryttare som red med en enorm skicklighet på ett mjukt
sätt, men också många red näst intill illa och man undrade vad de
gjorde på en tävlingsplats.
Alla kan ju inte vara perfekta men det var endå tråkigt att se. Vad
tycker ni westernfolk, är det någon som håller med eller inte håller
med, har jag fått helt fel uppfattning..?

Skickat: 21 Februari 2005 kl 14:17 | IP Loggad

Usch ja, det finns avarter över allt och det är tråkigt att se. Egentligen tycker jag inte att western nångsin varit nån "mjukis-ridning" (förstå mig rätt nu)  Det handlar väldigt mycket om att låta hästen själv välja ett bekvämt/trevligt/lätt alternativ eller ett obekvämt/otrevligt/svårt.  De flesta hästar väljer då det förstnämda. Precis som vi, förresten, om vi ställs inför samma valsituation.  Men kruxet är att hästarna - och vi -  då måste kunna lita på att det positiva alternativet verkligen blir positivt.  Och DET är inte säkert att vi som hanterar/rider hästarna alltid kan leva upp till. Det handlar verkligen mycket om frågor och svar mellan ryttare och häst, dvs. kommunikation. 

När det gäller tidsgrenar som pole bending och barrel race  skulle jag önska att bara dom ALLRA duktigaste ryttarna och hästarna fick tävla i.  Det blir lätt hafsigt, ryckigt och stressigt annars.  

Tyvärr är det kanske så tror jag, att när tävlingsresultatet blir för viktigt, då kan det hända att man gör avkall på ridningen/hanteringen.

Skickat: 21 Februari 2005 kl 18:02 | IP Loggad

Ja, huga! Hur ofta ser man inte sträckta tyglar och gapande munnar i reiningen...

När jag lärde mig westernridning på Jultorp för en massa år sedan så fick jag lära mig att hästen stannar när jag lägger ner tygeln och säger "woa", man behöver inte dra i tyglarna. Detta fungerade alldeles utmärkt på Jultorps hästar så varför kan inte de "superduktiga" reiningryttarna göra en ordentlig stop utan att dra deras stackars hästar i munnen med stora stångbett? Jag trodde att stångbettet var till för att man skulle kunna använda så små hjälper som möjligt, varför sitter de då och drar så att hästarna måste gapa?

Skickat: 21 Februari 2005 kl 19:41 | IP Loggad

då kan jag ju passa på att gnälla lite på folks syn och ambissioner med hästar då .. hehe

Orsaken till Johannas påpekade problem är nämligen troligtvis just tävlingen. På träningen hemma kan hästarna säkert stanna bra utan  misshandel i munnen.

Av någon orsak drivs många människor av ett märkligt behov av att mäta sina prestationer med andra hela tiden. De kan inte göra något utan att göra tävling av det. Följdaktligen refererar man till hästsport och hundsport snarare än häst/hundintresse.

Tävlingar och prestationsmätningar isej är inte av ondo då utvecklingen drivs av detta i de flesta sammanhang. T.ex. är friidrott och fotboll bättre idag än för 25 år sedan. Att indrottsmän sliter ut sin kropp till viss del är ett medvetet och aktivt av av utövaren (förutom möjligtvis någon stackars tvångsdopad öststatare). Hästen har dock inte samma möjlighet till aktiva val.

Tycker hästar det är kul att tävla? Möjligt. Det är väl individuellt. En grundläggande förutsättning tror jag, är dock att hästen ska förstå innebörden av tävlingen och reglerna för att vinna. En galopptävling är förmodligen den hästsport som de deltagande hästarna har enklast att förstå och antagligen tycker är roligast. Att komma först är en lek för de flesta varelser på denna planeten. Travsporten uppfattas antagligen som något märklig men ändå ganska klar. Tävlingar där kor är inblandade tycks funka bra för vissa hästar. Skulle till och med kunna tänka mig att hästarna i dessa sammanhang rent av kan ha viss förståelse för "tuffa tag". Hästar är av naturen rätt tuffa av sig.

När det gäller olika former av bedömningsgrenar är det dock inte lika självklart. Till och med en hyffsat påläst människa kan ha svårt att begripa poängbedömningen och placeringarna ibland. Där till kommer att dessa grenar ofta kräver hyffsat onaturliga rörelser av hästen, vilket gör de än mer obegripliga. Slidestoppet är förvisso en naturlig rörelse, men ska man stanna borde stoppsträckan vara så kort som möjligt och inte så lång som möjligt säger väl det sunda bonn(häst)-förnuftet? Ett spinn, en piruett, galoppombyten i varje steg och andra märkligt gymnastiska rörelser är väl inte ens värt att försöka förklara för hästen ens om han skulle kunnat flytande svenska.

Duktiga hästar med rätt utbildning och kroppsliga förutsättningar tycker säkerligen det är kul att lära sig dessa märkliga manövrar och kan uppenbarligen bli väldigt duktiga på det. På hemmaplan med en avslappnad ryttare.

På en tävling med många distraherande och rent av skrämmande insl*g vet ju alla som tävlat att det är en annan femma att prestera väl. Detta vet alla som tävlar och alla har förståelse för detta och anpassar sina förväntningar där efter. Eller?

Nej naturligtvis inte. Man ser alltid en massa skit på arenorna, bakom arenorna, på framridningsbanan, i skydd av en transport.... Orsaken är ryttarens önskan att vinna ära och berömmelse eller i bästa(värsta) fall även pengar.

Det där med ära och berömmelse ja.... Det verkar ju faktiskt vara mindre tävlingsrelaterat våld på småtävlingarna, sedan på mellannivå (typ sm osv) blir det mer. Sedan verkar det ju minska igen på grand prix nivå men frågan är om det inte i själva verket ökat ännu mer där fast det är mer sofistikerat och osynligt. När hästhantering blir industri är det knappast hästens välbefinnande som står i första rummet.

"...men jag tycker det är jättekul att tävla!". Visst.. egoismen står som spön i backen.. Köp dig en fotboll! :) Nej man behöver inte vara så kategorisk att man slutar med alla hästtävlingar men man måste ha j***ligt klart för sig att man har ett stort moraliskt ansvar när man tävlar, för hästen kan inte välja utan är i vanlig ordning inget annat än en köpt slav i människans tjänst.

Skickat: 21 Februari 2005 kl 23:57 | IP Loggad

Verkar dock ibland som att "vissa" är ganska många, och ju "duktigare" de blir desto längre ifrån sina ursprungliga ideal verkar de hamna. Men det är ju synd att generalisera kanske, men väldigt effektivt om man vill väcka debatt :)

Skickat: 22 Februari 2005 kl 13:05 | IP Loggad

                                     Hej

*piip* i det Robert,du har varit med förr du.Hur många barn är det som skall uppfylla föräldrarnas drömmar,lagsport skidor tennis mm.Dom köper dyra utrustningar och förväntarsig att barnen skall vinna.Jag glömmer aldrig en hopptävling där mamman skällde ut sin dotter för att hon inte kvalat till omhoppning.Dottern slog en jutjärns stövelknäckt i huvudet på sin moder,ambulansen fick hämta kärringen.Det stog i tidningen att en häst sparkat henne.Det finns förmycke pundhuvuden i ridsporten,totalt avsaknad av kunskap, än tävlingsreglementet.Det är som att spela fiol,det är inte bara att att dra i stråken,och förvänta sig ljuv musik,samma med ridning filing.

                                    Körven